Känner du till känslan av att du är annorlunda än du var? Lite som att ett dåtida jag kom på besök och ifrågasatte vem du är nu.

Många viftar nog bara bort detta. Vissa av oss flyr nog. Vissa går kanske tillbaks till den de var.

Varför händer det här? Är det så att vi är olika personer vid olika tider i livet? Lite som skådespelare med olika filmer, samma grund men olika uttryck.

Självklart förändras vi. Hela tiden. Varje sekund. Människan är designad och tränad för anpassning.

Så varför prata om det här om det nu är helt naturligt och egentligen inte mer än en flashback?

Jo… Jag vill väcka tanken kring hur minnen och dess utlösare kan ändra en person helt. Är du bekant med NLP kan du säker detta men för alla som inte är insatta vill jag tända en tankegnista.

När ett gammalt jag kommer på besök beror det på att du upplevt något som gör att så många minnen och känslor väcks att du börjar agera utifrån den referensram du hade då. Ett gammalt jag.

Det intressanta i detta är att de nya tankarna som väcks oftast känns som en uppenbarelse, ett kall eller bara som ett givet alternativ. Det är som om att den du var vid ett tidigare skede vet bättre än du gör nu…

Jag tror att detta framförallt beror på att vi behöver ha dialoger med oss själva. Man kan inte komma ur en dålig situation själv så att bolla med ett annat jag är en underbar försvarsmekanism.

Nu ska jag inte påstå att det alltid är så men att få boll idéer, bredda visionen och få feedback är alltid viktigt även om det bara är i dialog med sig själv!

Hoppas detta inte ger något svar utan istället väcker massa tankar.